Skottlandsseglingen från början till slut

Om du vill läsa om Skottlandsseglingen 2006 i kronologisk ordning från början till slut, klicka här

Fler bilder från Skottland finns på Flickr.

Hemma igen!

Från Lillesand gav vi oss iväg redan klockan fem på morgonen för att försöka hinna fram till Lysekil innan kvällen. Kalle och Dennie gick upp och rustade sig för hårda förhållanden med grötfrukost, flytoveraller och selar. Natten igenom hade båten ristit och skakat av enormt kraftiga vindbyar och vi var tveksamma till om vi överhuvudtaget skulle kunna ge oss ut. Väl ute på Skagerack hade vi en vind på mellan 6 och 8 sekundmeter och en rejäl men ändå sansad dyning på kanske 3 meter. Vi skiftade snabbt från genua 2 till genua 1 som spirades med spinnackerbommen och bytte från flytoveraller till shorts. På en trivsam läns styrde vi sedan i mellan 6 och 7 knop mot Lysekil. Solen sken från en molnfri himmel och snart hade dyningen lagt sig så att autopiloten kunde ta över. Dagen tillbringades solande, läsande och slappande. Tyvärr lade sig även vinden och framåt kvällen försvann den helt. Vi fick starta motorn och ändra natthamn till Gullholmen där vi kunde lägga till vid två-tiden på natten och ta en kort promenad innan vi kojade. På morgonen blev det en efterlängtad och välbehövd dusch samt en lyxig frukost innan Dennie mönstrade av och tog färjan till Orust. Den återstående besättningen kastade loss i hård motig vind och gråmulet väder och gick för maskin till Kälkerön där vi tände kaminen och anvjöt en slapp eftermiddag med läsning och glöggdrickande innan vi åt en stadig hamburgermiddag och somnade tidigt. Vår sista dag på resan startade med sovmorgon och sedan ännu en rejäl lyxfrukost innan vi kastade loss och seglade i kraftig vind för bara genua 2 mot hemmahamnen. Två timmar senare kunde vi segla in till hemmaplatsen och förtöja, en månad och en dag samt 1563 sjömil efter att vi lämnade den. Efter packning och en snabb avstädning lämnade vi så Valkyrian ensam och mönstrade av. Vi har upplevt massor och det kräver nog lite tid att smälta allt men redan nu är vi väldigt nöjda med vår resa och det var nog inte vår sista långsegling…

Kryssning på Sörlandet

Vi vaknade efter vad som kändes som ett ögonblick av att det knackade på båten och hamnfogden ville ha betalt. Dennie förklarade situationen och att vi skulle betala på hamnkontoret senare. Vi kunde somna om en liten stund innan samme man stod där igen i samma ärende. Den här gången fick skepparen försöka förklara att vi inte hade några norska pengar och att vi kommit in klockan sex efter att ha korsat nordsjön, den här gången verkade det som om det gick hem. Efter frukost och städning m.m. visade det sig att alla faciliteter som hade med gästhamnen antingen var stänga för säsongen eller helt enkelt att någon glömt att öppna, vilket var oklart. Vi hade ingen större lust att betala 150 NOK för 5 timmars kajplats och ingenting annat så vi kastade loss och gick nerför Mandalselva, satte genua 2 och gick inomskärsleden uppför sörlandet i mellan 4 och 6 knop. På sedvanligt sätt i Norge involverades hela besättningen i navigationen och vi har i all ödmjukhet några enkla tips till norska sjökarteverket; ett exempel är att man kan skriva ut höjden på broar, både i sjökortet och på själva bron så behöver sjöfarande inte gissa höjden… Vi fick hur som helst en underbar dag med inomskärssegling som kontrast mot de senaste dygnen på Nordsjön. Vid åttatiden löpte vi in i Lillesands skyddade hamn och kunde förtöja som enda gästbåt. Väderprognosen för morgondagen låter lovande även om vi räknar med att sjön fortfarande kommer att vara grov. Klockan fem i morgon bitti kastar vi loss för de sista 90 sjömilen över till Sverige…

Nordsjön avklarad igen!

Vi lämnade Inverness nästan som planerat, dock någon timme senare på grund av oklara anledningar i samband med slussandet ner till havsnivån och ut på ett vindstilla Inveress Firth. Med god hjälp av vår trogna Albin hann vi dock precis ut på Moray Firth med ebben och kunde sätta segel i en ökande sydlig vind. I god vind stävade vi så ostvart och väntade bara på delfinerna, den här gången skulle vi väl ändå få se dem? – Icke! Dessutom mojnade vinden och lämnade oss guppande långt från vår tilltänkta natthamn i Whitehills. Det fick bli motorgång mot Fiskehamnen Buckie istället där vi fick ligga utanpå en enorm och fantastiskt risig tremastskonare. Vi fick prata med den vänlige hamnkaptenen som avslutade varje mening med antingen – No prrrroblem! eller med – Thank you! och vi lyckades också fylla både våra vattentankar och våra matförråd (Dennie äter ganska mycket har det visat sig..). Rustade för Nordsjön hade vi en stillam avskedsmiddag för Bea och la oss tidigt. Morgonen efter mönstrade Bea av i ett grått, regnigt och stilla Buckie, knappt en vindkåre störde vattenytan varken i hamnbassängen eller ute på Moray Firth. Dagen blev dock minst lika fin som dagen innan, strålande sol och varmt men med svaga varierande vindar och en del regnskurar. Natten bjöd inte på någon förändring och inte heller några andra överraskningar än att topplanternan slutat fungera vilket gör att vår strömförbrukning tredubblas eftersom vi måste gå på vanliga gånglanternor. Detta samt bristen på vind gjorde att Albin fick rycka in med jämna mellanrum för att fylla våra batterier och minska avståndet till waypointen. Andra dagen på Nordsjön gick i slentrianens tecken; fortfarande samma växlande vindar och en och annan oljerigg samt våra ständiga följeslagare stormfåglarna. Nu började även kulingvarningarna, gale 8 och severe gale 9 nämdes i samband med alltfler delar av Nordsjön för varje väderprognos, samtidigt låg vi och guppade i stiltje eller kryssade ostvart i svaga ostliga vindar… Dagens höjdpunkter var passagen av nollmeridianen, de första 100 sjömilen samt att vi till slut kom på rätt halva av nordsjökortet. Tredje dagen bjöd på lite bättre vindar och ibland kunde vi faktiskt hålla mot waypointen och göra mellan 6 och 7 knop. Samtidigt gjorde the Met Office klart att vi skulle få en västlig force 9 (<24,4 m/s) allra senast på Fiskebankarna… vid det här laget började vi bli lite luttrade och ville dessutom hellre ha mycket vind än ingen vind. Plötsligt på eftermiddagen fick Dennie en slänggipp och bommen trillade ner från masten. Det visade sig vara en mutter som gängat upp sig. Vi kunde få upp bommen på plats igen ganska enkelt och nu sitter det dubbla muttrar på bombeslaget… Framåt kvällen började både vind och vågor öka och vi hade dem desstom rakt bakifrån. När mörkret föll blåste det kuling och stora vågberg rullade in akterifrån. Vi gick på en kryssläns och vände mot sydost när vi började närma oss Lindesnes, vinden och vågorna fortsatte att öka och vågkammarna hade börjat bryta. När vi gjorde en våldsam surf, liknande Vo70-båtarna med stora svallvågor i höjd med sittbrunnen och med loggen på ett nytt fartrekord med 12,6 knop insåg vi att det var klokast att söka nödhamn. Vi gippade igen och riktade stäven mot… Mandal. Nu gick vår jungman in i väggen, troligtvis pga näringsbrist. Med yrkessjömannen nedbäddad i sin koj fick de resterande styrkorna angöra Mandal vilket visade sig besvärligt. Vi klarade det med ett par sjöar som bröt in i sittbrunnen varav en en skickade ner ett par spänner i salongen till den indisponible jungmannen. Väl inne i Mandals skyddade hamn tog den avslutande maratonvakten ut sin rätt och efter varsin rejäl whisky och en macka kojade vi klockan fem på morgonen skeppstid, sex lokal tid.

Sammanfattning sedan sist

Vi lämnade Tobermory en grå och regnig morgon strax före åtta och pressade oss sedan nedför Sound of Mull för maskin mot vind och ström i dimma och regn. Vid lunch kom vi ut på Loch Linnhe igen och kunde sätta segel, även denna gång blev det läns i god vind och farter upp mot sju, åtta knop. Vår oväntade framfart gjorde att ändrade våra planer och fortsatte igenom Corran Narrows in mot Fort William och hann precis slussa in i Corpach Sea Lock innan de stängde för dagen. Dagen efter ägnade vi åt rent skepp och sedan en promenad in till Fort William där vi träffade Bea och Dennie som varit på ångloksutflykt. Efter att de hade installerat sig ombord hade vi en trevlig kväll då vi bl.a. provade igenom Dennies olika whiskysorter… Måndagsmorgonen startade vi strax efter åtta och trots en viss trötthet hos besättingen gick slussandet på rutin, vi länsade raskt över Loch Lochy och stannade sedan vid Invergarry Castle, känt från Den keltiska ringen, på Loch Oich för ett snabbt besök. Slottet var avspärrat på grund av rasrisk men vi hittade istället Glengarry Castle Hotel där vi intog ett fantastiskt brittiskt afternoon tea. En god stund senare kastade vi loss och tog oss ner till Fort Augustus där vi tillbringade en stillsam kväll ovanför slusstrappan. Efter en del kontroverser med slussvakten på morgonen kom vi äntligen iväg vid halvelva-tiden och kunde slussa ut på Loch Ness där vi kunde sätta segel och gå på en något lynnig plattläns ner mot Urquhart Castle där vi ankrade och sedan i omgångar tog gummibåten in för ett ganska omfattande besök. En fördel med att komma sjövägen är att man missar entrén… Besöket drog som sagt ut på tiden så slussarna hann stänga men vi kunde i alla fall segla ner sista tredjedelen av sjön och lägga oss vid Dochgarroch Lock. Hela vägen sedan Fort Augustus har vi haft sällskap med en engelsk ensamseglare i en gammal Hallberg Rassy och även hann dök innan det blev mörkt. Idag har vi klarat av den sista biten kanal och även lånat ut Dennie till ensamseglaren i slusstrappan. Vi ligger nu återigen i Seaport Marina i Inverness och nu väntar bunkring och förberedelser inför Nordsjön. Förhoppningsvis går vi ut på Moray Firth imorgon och tar oss sedan etappvis ut en bit österut innan vi går ut på Nordsjön på fredag eller lördag beroende på vädret. Exakt hur vi lägger rutten beror på hur vädret utvecklar sig och hur seglingen går. Antingen går vi mot Norge eller Danmark och sedan vidare därifrån eller också fortsätter vi direkt mot norra Bohuslän där vi tänkte ta några lugna dagar innan vi skall hem till vardagen igen. Nya rapporter kommer men det är lite oklart när, vi vet inte om det går att få tag på internet i de små fiskesamhällena på skotska ostkusten.

Norrut langs vastkusten

Efter Lagavulin fortsatte vi tillbaks norrut genom Sound of Islay där vi satte nytt fartrekord med strömmen med oss, 11,2 knop över grund! Natten tillbringades för ankar i Loch Tarbert på Jura och sedan fortsatte vi först norrut förbi Colonsay och sedan västerut mot Iona där vi ankrade i sundet och gjorde ett kort men intressant besök i land. Ön är full av kyrkor och kloster i olika stadier av förfall, främst på grund av att vikingar har härjat ön ett otal gånger. På vägen såg vi tyvärr inga delfiner men väl en ganska stor haj som simmade i ytan med både rygg- och stjärtfena som stack upp. Vi är väldigt osäkra på vad det kan ha varit för sorts haj men eventuellt en liten brugd? Efter Iona som blev vår västligaste punkt under resan på W 6 grader 25 minuter fortsatte vi norrut mot den spektakulära ön Staffa, tyvärr gjorde en rejäl dyning från SV att vi inte kunde gå in Fingal’s Cave med gummibåten så vi fortsatte en bit åt nordost till Gometra där vi tillbringade ännu en ankarnatt i en liten vik som heter Acarsaid Mhor. Idag har vi än så länge fortsatt norrut och sedan vikt av österut in i Sound of Mull och gått in till Tobermory på Mull. Vi ligger på boj på redden utanför stan och skall alldeles strax ge oss in med gummibåten för att se vad Tobermory har att erbjuda och förhoppningsvis även hitta någonstans att posta detta på hemsidan. Imorgon fortsätter vi mot sydost genom Sound of Mull och sedan tillbaks in genom Loch Linnhe mot Fort William och Corpach dit vi räknar med att komma på söndag för att börja återresan genom kanalen på måndag tillsammans med Bea och Dennie.

Whisky i mangder

Vi började gårdagen med en promenad i Port Ellen för att försöka hitta turistbyrån som fanns med på alla kartor, när vi till slut gav upp och frågade närmsta urinvånare visade det sig att närmsta turistinformation ligger i Bowmore, 1,5 mil från Port Ellen… Istället hyrde vi cyklar och gav oss iväg längs kustvägen, följandes skyltarna som sa Ardbeg. Först passerade vi Laproigh och sedan kom vi till Lagavulin som dessvärre visade sig vara stängt just denna dag. Vi fortsatte då mot Ardbeg istället som hade öppet. Vi bokade in oss på nästa guidade tur och intog sedan en suberb lunch och såg oss omkring i deras shop. Turen var väldigt intressant och vi fick ganska mycket bakgrundsinformation om Islay förutom allt vi fick veta om whiskytillverkning och om Ardbeg. Turen avslutades i shopen med provsmakning och inköp, tyvärr kostade deras 25-åriga }Lord of the isles} £175 så det fick bli en vanlig 10-årig plus lite tröjor, mössor och glas. Dagen avslutades med cykeltur, middag ombord, ett besök på den lokala hamnpuben och givetvis provsmakning av dagens inköp… Idag gick vi upp vid åtta, bunkrade vatten och slängde sopor och gav oss iväg eftersom vi tänkte hinna med en tur på Lagavulin på vägen norrut. Vi angjorde Lagavulin Bay utan problem och förtöjde i en av destilleriets besöksbojar fem minter innan turen började. Sjösatte jollen fortare än någonsin tidigare, rodde in till land i rasande fart och kom in i receptionen så att vi precis hann anmäla oss innan turen började. Även denna tur var intressant men det börjar kännas som om vi kan det här med whiskytillverkning nu. Det hela avslutades som vanligt med lite inköp, några glas, ytterligare en flaska Lagavulin Double Matured till oss själva och en vanlig flaska 16-årig till mamma och pappa. Nu skall vi fortsätta norrut mot Iona, Staffa och Tobermory.

Bland destillerier pa Islay

Vi hade satt väckarklockan på strax före åtta och ungefär samtidigt knackade det försiktigt på båten. Jag gick upp i sittbrunnen men såg ingen där men när jag vände mig om för att gå ner igen såg jag att det låg ett sjökort bredvid luckan, ett välanvänt Imray’s C64 över Islay och Jura..! Vi skyndade oss att bunkra vatten och utnyttja faciliteterna iland, vi försökte även upptäcka vem vår okände räddare var men det gick det sämre med. Hur som helst kom vi iväg ganska snabbt, för motor eftersom det var helt vindstilla, och styrde ut på Nordatlanten, söder om Isle og Mull. Vi är nu i Björn Larsson-land och passerade först Garvellachs där vi satte segel i en långsamt ökande vind och en stund senare hade vi Gulf of Corrywreckan tvärs om babord. Det såg väldigt stillsamt och ofarligt ut men vi höll oss ändå på behörigt avstånd. Vi hade räknat helt rätt på tidvattnet och kom in i Sound of Islay tio minuter efter att den sydgående strömmen började så trots lä inne i sundet for vi fram i mellan 6 och 8 knop. Nu duggade destillerierna tätt på styrbordsidan, först Bunnahabhain och Caol Ila och en stund senare Ardbeg och Lagavulin. Vi fick plocka ner seglen och köra i motvind sista timmen in till Port Ellen dit vi kom vid 21-tiden. Vi hann i alla fall med en utsökt paj nedsköljd med ett par glas merlot innan det var dags för kojen. Imorgon bär det iväg på destilleribesök! Vi har nu nått vår sydligaste punkt på resan och vi ser Irland klart och tydligt ungefär 20 M söderut. På onsdag vänder vi förhoppningsvis mot nordväst och går mot Iona, Staffa och Tobermory där vi troligtvis kommer åt internet nästa gång. P.S. Vi har antligen kunnat lagga ut bilderna till de tidigare loggarna.

Shopping i Oban

Vi vaknade sent och tog en kort promenad på Kerrera efter en underbar frukost på fördäck i strålande sol. Vid lunch tog vi färjan över till Oban för en shoppingrunda och destilleribesök. Vi började med shoppingen, två ulltröjor, lite whiskyöl och shortbread blev det innan det var dags för Obans destilleri där vi fick en mycket trevlig guidning som avslutades med provsmakning och inköp av en hel del trevliga flaskor… Efter en fish & chips på kajen fick vi vänta en bra stund på färjan som tog oss tillbaks till Kerrera där vi började planera seglingen söderut till Islay och Port Ellen, en sträcka på drygt 60M. Det var nu problemen började, det visade sig nämligen att vi saknade Imray’s sjökort C64 över Islay och Jura… Hur det gått till vet vi inte och om vi aldrig haft det eller om det ligger hemma i Stenungsund vet vi inte förrän vi kommer hem men nu kommer vi inte iväg tidigt imorgon som tänkt utan måste först gå in till Oban och då får vi trolitvis dela upp sträckan på två dagar. Tid är ju ingenting som vi har gott om. Vi kollade med marinan men de hade bara översiktskort. Som ett sista försök tejpade vi upp lappar vid toaletten och hoppas att någon annan har ett extra kort. Under tiden får vi trösta oss med varsitt glas Lagavulin Double Matured, Destiller’s Edition…

Till havs igen!

Idag gick vi upp tidigt for att paborja slussningen nerfor Neptune’s staircase och sedan via Corpach Sealock ut pa Loch Linne och Atlanten… Allt gick bra men tog sin tid och vi var inte ute ur sista slussen forran klockan ett. I okande medvindar rusade vi ut mot havet i upp mot 8 knop nar det gick som bast. Forutom lite strommar i Corran Narrows har vi inte markt mycket av tidvattnet och navigeringen ar inga problem om man ar van vid Bohuslans skargard. Efter en regnskur och avtagande vindar avslutades dagen med motorkorning in till Oban dar vi la oss pa marinan pa Kerrera mitt emot Oban. Gratis farja gar en gang i timmen och vi hann med ett kort besok i stan nu pa kvallen. Troligtvis blir vi kvar har imorgon ocksa, for att hinna se mer av staden. Tyvarr har inte fatt tillgang till nagon dator med USB-uttag sa det bli inga bilder den har gangen heller, vi letar vidare sa kommer de val sa smaningom.