Mastfoten har under lång tid varit ett dåligt samvete och den har fått lite temporära förstärkningar med epoxi under åren. Samtidigt har det känts som att om den har stått där i femtio år så håller den nog ett år till och det var planen även i vinter…
Under arbete med att fräscha till kölfacket framför mastfoten tilltog dock känslan av den faktiskt verkade ganska dålig och till slut började jag riva lite försiktigt i den. Ganska snabbt kunde jag konstatera att både konstruktion och utförande lämnade mycket att önska och att årens lopp inte gjort saken bättre.


Med hjälp av Gabor konstruerades en ny, bastant och justerbar mastfot i syrafast stål som skars till och bockades av BPS i Rönnäng, svetsades ihop av Gabor och slutligen plastades och bultades fast av mig. Det krävdes många vändor av klurande, funderande och mätande, inte minst eftersom masten av någon anledning inte står på kölen utan måste komma upp ca 15 cm. Resultatet känns än så länge väldigt bra.





