Lossiemouth – Thyborøn

Lossiemouth var en riktigt trevlig liten stad där vi gärna hade spenderat lite mer tid men det såg ut som att vi hade en väldigt liten väderlucka för att ta oss över Nordsjön och därför ville vi komma iväg så fort som möjligt. Vi hade dock inte mer bråttom än att vi tog en liten promenad efter frukost och passade på att försöka handla upp våra sista pund. Tyvärr hade affären ganska dåligt sortiment så vi fick varken med oss vingummin eller cider som planerat. 12:30 kastade vi loss och trixade oss ut ur den trånga hamnen. Ute på Moray Firth blåste det friskt sydligt och för fulla segel och platt vatten gjorde vi dryga åtta knop när det gick som bäst. Det var dock en kortvarig lycka då vinden minskade gradvis under eftermiddagen. Vid lunchen spillde Linus varm nudelsoppa i knät och brände sig ganska illa på låret, inte värre än att vi kunde hantera det men en viktigt påminnelse om hur viktigt det är att tänka efter före och vara extra försiktig med allt under en översegling. När vi kommit till Kinnaird Head och det var dags att lämna den skotska kusten hade vinden dött ut helt och vi bestämde oss för att börja köra, någon gång under söndagen eller måndagen såg det ut att bli ganska hårda ostliga vindar och därför ville vi hålla tempot uppe för att om möjligt slippa dem. Natten var fin och stjärnklar och det var gott om skotska fiskebåtar ute, framåt midnatt blåste det upp en svag västlig vind och vi kunde börja segla igen. Några timmar senare dök det upp en flock delfiner bredvid båten och jag väckte Malin som låg och sov. Det var en nästan magisk känsla att höra dem blåsa och svagt se dem och deras spår av mareld helt nära båten.

Regnbåge

Kinnaird Head

Stilla kväll

Morgonen grydde med strålande sol och fortsatt svaga västliga vindar och efter frukosten, samtidigt som vi passerade den första oljeplattformen satte vi spinnakern för att försöka hålla farten uppe så gott det gick. Strax efter att spinnakern var uppe dök delfinerna upp igen och simmade med oss i ungefär en timme. Det fortsatte sedan under hela dagen att dyka upp nya delfiner, antingen några få eller lite större grupper och de stannade långa stunder och simmade med oss. Vi hade fullt upp med att bara sitta framme på peket och titta på dem och hann inte med så mycket annat under dagen. Strax efter lunch hade vinden återigen försvunnit helt och under eftermiddagen gick vi för maskin och Linus passade på att tappa en tand som varit lös de senaste veckorna. Det dök stadigt upp nya plattformar framför oss och vi fick kryssa oss fram emellan dem för att hålla säkerhetsavståndet.

Delfinerna dyker upp

Delfinspaning på peket

Delfinerna showar loss

Delfinerna showar loss

Mer delfinspaning

Oljeplattform

På kvällen firade vi tolvårig förlovningsdag under ungefär samma förhållanden och på nästan samma plats som då. Under natten blåste det sedan upp en lite mer stadig vind, återigen från väst och vi gjorde hyfsad fart. Vi började komma in ordentligt i sjörutinerna men det hände inte så mycket. Vid lunchtid dog vinden ännu en gång och vi körde några timmar. När vinden sedan kom tillbaks på eftermiddagen hade vi bara 40 M kvar och det började kännas som att vi snart skulle vara framme.

Solnedgång dag 2

Solnedgång dag 2

12-årig förlovningsdag

Som bekant är det dock inte över innan den tjocka damen sjungit och under kvällen vred vinden över mot ost och vi låg för första gången på den här etappen på en bidevindbog. Från att ha seglat upprätt och haft en ganska behaglig tillvaro låg vi nu nedkrängda och allteftersom sjön växte började vi stampa och det mesta blev ganska obekvämt. Det skulle dock bli värre…

Strax efter att barnen lagt sig sent på söndagskvällen löste servoårans säkring ut av okänd avledning och båten lovade upp, gick över stag, föll av med planskotade segel och la sig på sidan. Ett visst mått av kaos uppstod innan vi fått henne på kurs igen och då visade det sig att styrbords genuaskotvagn släppt från skotskenan och på något sätt hade skotet hamnat i beknip på vinschen. Vi var i ett låst läge eftersom vi varken kunde rulla in seglet eller slacka på skotet och det tog en stund innan vi lyckats rigga upp en temporärt parallellt skot så att vi kunde få lite slack på skotlinan och trassla oss den från vinschen. Vid det här laget blåste det stadig över tio så det var hög tid att skifta till fock. Sjön hade snabbt växt och blivit kort, hög och krabb, det blåste runt 12 m/s och regnade. Det blev en ganska otrevlig men ändå uthärdlig natt och vi gjorde ganska dålig framfart mot Thyborön. Vid fem-tiden på morgonen löste åran ut ännu en gång med samma resultat som sist och det tog en stund innan vi med motorns hjälp åter låg på kurs och en liten stund senare small det till uppe i riggen och sedan började focken fladdra samtidigt som den långsamt hasade ner för staget, fockfallet hade gått av…

Solnedgång dag 3

Jag väckte Malin och tillsammans fick vi rett upp allting men nu såg läget inte särskilt ljust ut. Vi kunde inte längre använda focken och det blåste alldeles för hårt för att använda genuan. Det skulle förvisso gå att rulla ut en bit av den men det skulle inte gå att kryssa med den segelföringen mot den grova sjön. Alternativen var att falla eller att motorsegla vidare. Vi valde att fortsätta mot Thyborøn och nu började en dag som man helst bara vill glömma där vi flera gånger bestämde oss för att aldrig mer segla. Havet hade bytt färg från inbjudande djupblått till stålgrått, himlen hade en något ljusare grå färg, det regnade och sikten var dåligt. Vinden hade ökat och pendlade mellan 13 och 14 m/s och vi stampade fram i knappa tre knop i brytande sjöar och motorn gick konstant. Vindrodret är ju inte riktigt konstruerat för sådana förhållanden så det var handstyrning som gällde.

Avnött fockfall

På något sätt höll vi ändå ut, motorn höll ihop och gjorde sitt jobb och till slut började sjön lägga sig och när den danska kusten dök upp ur regndiset började även vinden minska sakta. Det var en fantastiskt skön känsla när vi till slut kunde runda de sista bojarna i Thyborøns insegling, svänga in i hamnbassängen, bärga storen, förtöja och kliva iland klockan 14:30 skeppstid. Trots ett tråkigt sista dygn var det en väldigt fin översegling som tog totalt fyra dygn och två timmar med en seglad distans på 496 M. Efter en välförtjänt ankardram och en stunds återhämtning och kontemplation i sittbrunnen röjde vi och upp ombord, hängde upp allt blött på tork och duschade innan vi firade ordentligt att vi var i hamn, först med panerad spätta på hamnkrogen och sedan med uppföljning ombord. Ganska tidigt tog dock orken slut och vi hade inga problem att somna den här kvällen.

Thyborøn angöring

Väl förtöjda Thyborøn

Vi firar att vi är framme

Lossiemouth

Vår plan var att tanka lite diesel och fylla vatten på morgonen och sedan försöka slussa ut lagom så att vi skulle få tidvattnet med oss vid 10:30 men när vi precis vara klara med bunkringen kvart i nio drog ett antal båtar iväg för att slussa ut och vi hängde på vilket var tur eftersom bron i Clachnaharry är en järnvägsbro som bara öppnar när det passar med tågtidtabellen. Halv tio var vi ute på Inverness Firth men då hade strömmen redan börjat gå utåt. Vi gick för maskin under Kessock Bridge innan vi satte segel och styrde ut mot Moray Firth och den här gången fick vi se ganska mycket av delfinerna men tyvärr ingen längre stund på nära håll.

Vi slussar ut i Clachnaharry

Delfiner

Dagen fortsatte med svaga medvindar som stundom dig ut helt och vi gick en hel del för motor. Dagens mål var Buckie men när vi vid sextiden passerade Lossiemouth i stiltje orkade vi inte med två timmar till för maskin. Man kommer inte in och ut i Lossiemouth när det är lågvatten men efter en snabb beräkning kom vi fram till att vi borde ha ganska god marginal och stigande tidvatten. Förutom att inseglingen var väldigt smal och med en 180 graders gir hade vi inga problem att ta oss in och hitta en plats bredvid en holländare som vi slussat med på morgonen.

Fort George

Mer delfiner

Regnbåge

Förtöjda i Lossiemouth

Efter middagen tog vi en kort promenad i Lossiemouth som visade sig vara en riktigt mysig liten stad med en lång, fin strand. Synd bara att det är 13 grader, både i luften och vattnet.

Väderläget ser något sånär klart ut och vi verkar ha en lucka efter ovädret som drar in över Danmark redan på fredag-. Eventuellt får vi en del hårda och eller motiga vindar på söndag om vi inte är framme då men i övrigt ser det bra ut så troligtvis går vi mot Thyborön redan imorgon.

Inverness

Återigen en ganska gråmulen morgon med tunt regn hängande i luften. Vinden var till en början svag när vi styrde ut på Loch Ness men den ökade under förmiddagen och låg sedan stadigt mellan 8 och 10 m/s. Vi låg på plattläns och gjorde runt 6 knop hela tiden så trots att sjön är lång gick det ganska fort åt det här hållet. Vi prickade slussen i Dochgarroch perfekt och fick följe med några andra båtar hela vägen till Inverness. Däremot var det rusningstid när vi kom dit så efter slusstrappan i Muirtown fick vi ligga och vänta en bra stund innan de öppnade bron och vi kunde fortsätta till Seaport Marina och förtöja på samma plats som för en vecka sedan.

Vy akterut på Loch Ness

Ketchriggad systerbåt i Caley Marina

Kvällens plan var handla ordentligt och fylla på förråden men på väg mot stormarknaden blev frestelsen för stor och vi fortsatte därför in till centrum för att först äta en pubmiddag på The Kings Highway, den här gången blev det pizza för hela familjen.

Tillbaks till Aldi som var den största stormarknaden i närheten blev vi ganska besvikna på utbudet jämfört med Tesco så vi handlade bara det mest nödvändiga innan vi gick tillbaks till marinan för att göra kväll. Väderläget ser något ljusare ut, det verkar som att alla är överens om att ett rejält lågtryck med mycket hårda vindar drar upp över sydöstra Nordsjön på fredag eller lördag men sedan finns det kanske en lucka efter det.

Fort Augustus

Vädret var som som det varit hela tiden på kanalen; mulet och blåsigt med en del regn och en del sol. Vi tog en lugn morgon innan vi fortsatte över Loch Oich för motor, slussade ner i Cullochy och gick sedan kanalen till Fort Augustus där vi fick vänta ganska länge innan nästa slussning nerför slusstrappan till Loch Ness. Innan vi var nere på sjön hade klockan hunnit bli fem och vi tog en kort promenad på byn och handlade lite innan vi lagade middag. Prognoserna för hemseglingen över Nordsjön ser för tillfället nattsvarta ut med nya lågtryck med stormvindar som drar in med ett par dagars mellanrum så långt prognoserna sträcker sig.

Arvid och Linus täljer

Vid kaj i Fort Augustus

Loch Ness

Invergarry

En ny typisk skotsk morgon grydde med mulet väder. Vårt mål för dagen var bara att slussa upp till Loch Oich igen för att sedan vandra en led längs River Garry som vi hittat. Strax efter frukost såg vi två båtar på väg in mot slussen utifrån Loch Lochy och vi gjorde oss snabbt klara, hängde på och kom med i uppslussningen. Ute på Loch Oich igen kunde vi rulla ut genuan och stillsamt länsa mot nordost tills vi ganska snart var i höjd med Invergarry Castle igen och gick in och förtöjde på samma ställe som sist.

På väg tillbaks mot Loch Oich

Vattenfall

Medan vi höll på att laga lunch såg vi en bekant svart- och gulmålad ketch med svensk flagg komma runt udden på Eilan Dubh, det var Gustav och Anna på Muckle Flugga som jag träffade innanför Hermanö i våras. Vi ropade upp dem på VHF:en och de kom och la sig på andra sidan bryggan. Vi fick en trevlig pratstund innan Arvid och Linus tröttnade och vi fick gå och värma på vår kalla soppa igen och äta lunch. Vi hann prata lite till med Anna och Gustav innan de gav sig iväg på sparkcyklar mot byn och vi började vår vandring till River Garry och sedan en slinga längs med floden. över en bro och tillbaks på andra sidan. Vi gjorde även en liten avstickare för att titta på ett vattenfall och totalt blev det 12 kilometer, dock betydligt mindre jobbiga kilometrar än igår. Det var en väldigt vacker och omväxlande vandring och en fin kontrast till gårdagens fjällvandring. När vi kom tillbaks till bryggan hade Muckle Flugga fortsatt på sin väg västerut. Vi blev kvar för natten och påbörjade middagen.

Muckle Flugga dyker upp ute på Loch Oich

Valkyrian och Muckle Flugga vid Invergarry Castle

I som här in träder…

Väderläget inför hemseglingen ser minst sagt oklart ut med väldigt olika prognoser beroende på vilken meteorologisk modell man använder. Som det verkar riskerar det att bli antingen väldigt blåsigt eller väldigt motigt under helgen och antingen borde vi försöka komma iväg så fort det bara går och gå direkt över Nordsjön från Inverness eller också får vi dra ut på det och sikta på att gå framåt helgen. Vi håller oss uppdaterade på väderläget och håller än så länge alla möjligheter öppna.

Dagens tur.

Laggan och Ben Tee

Vi hade inga konkreta planer för dagen, vi tänkte spendera ungefär en vecka på kanalen innan vi seglar hemåt och eftersom vi varit här förr känner vi inget behov av att nödvändigtvis gå hela kanalen den här gången, ursprungsplanen var ju att komma från väster och gå kanalen som en del av vägen hem men nu blev det ju inte så. När jag vaknat bestämde jag mig för att springa en sväng och när jag kom tillbaks gav sig Malin iväg men kom snart tillbaks igen med ont i vaden. Vädret blev sämre under förmiddagen med regn och frisk sydvästvind och vi orkade inte ta oss för någonting särskilt utan hängde mest på båten och kollade upp olika alternativ. Hemseglingen börjar ju närma sig och vi har börjat kolla långtidsprognoserna för att kunna ta hänsyn till väderluckor när vi planerar. I går kväll när vi kollade låg det ett rejält lågtryckscentrum med vindar över 20 m/s över Nordsjön nästa söndag när vi tänkt oss att vara på hemväg men idag på förmiddagen var det borta igen, däremot skall det blåsa ostliga vindar som det ser ut nu…

Efter mycket letande hittade vi till slut en vandringsled från Laggan Locks upp till toppen av Ben Tee, 911 m.ö.h och runt 12 km från båten fram och tillbaks. Tyvärr var det egentligen lite sent att påbörja ett sådant projekt men nu hade det klarnat upp och vi bestämde oss för att gå. Med facit i hand var det fört sent och dessutom inte vad Malins onda vad behövde. Det var riktigt tuff vandring uppåt och efter två och en halv timmes vandring avbröt vi med någon kilometer kvar till toppen. Vandringen neråt gick betydligt lättare men vi var rejält trötta när vi kom tillbaks till båten för att äta en ganska sen middag.

För den som tänkt sig att vandra i the Great Glen kan vi rekommendera www.walkhighlands.co.uk för turtips och information.

Dagens tur.

Laggan

Det rådde viss oklarhet kring när slussningen uppför slusstrappan i Fort Augustus skulle börja, skyltarna sa 08.30, slussvakten sa 09.30 när vi ropade och frågade och till slut blev det vid 9 som det dorg igång. Vi fyllde slussarna med en stor arbetsbåt, en hyrmotorbåt, vi och Balladen Balla Damen från Stockholm. Vi hamnade utanpå Balla Damen och behöve bara hänga på deras utsida genom de fem slussarna i trappan.

Ute på andra sidan gjorde vi ett snabbt toastopp innan vi fortsatte vidare på kanalen innan vi slussade ut på Loch Oich som är ganska liten och grund med en massa öar och bara en smal led genom sjön. Halvvägs över sjön ligger Invergarry Castle, känt från bl.a. Björn Larssons bok Den keltiska ringen, och Glengarry Castle och där stannade vi vid flytbryggan nedanför de två slotten. Vi började med en kort promenad runt ruinerna efter Invergarry Castle innan vi gick till det betydligt modernare Glengarry och drack afternoon tea.

Vi slussar upp i Fort Augustus

På kanalen

Förtöjda vid Glengarry Castle

Glengarry Castle

Afternoon tea på Glengarry Castle Hotel

Glengarry Castle Hotel

Ett par timmar senare återvände vi till båten och fortsatte över Loch Oich ner till Laggan Locks där vi slussade ut på Loch Lochy och la oss för natten.

På väg mot Laggan

Vi flyger drake

Fort Augustus

Idag skulle kanalresan börja på allvar och eftersom svängbroarna i Inverness skulle vara stängda hela eftermiddagen p.g.a. av en festival gällde det att komma iväg i tid. 09.20 gick vi förbi den första bron och tog oss sedan via ett antal slussar och ytterligare en bro till Dochgarroch där vi stannade för lunch innan vi gav oss ut på Loch Ness. Loch Ness ligger ju i en lång dalgång med höga berg på båda sidor och det blåser alltid längs med sjön och alltså har man alltid med- eller motvind och ofta ganska kraftig och idag hade vi motvind. Visa av tidigare erfarenheter förberedde vi oss väl men när vi väl kom ut på sjön var det ganska bra förhållanden, runt 10 m/s och sol. Det är en lång sjö, ca 20 M och det känns som att den aldrig tar slut, framför allt inte när man kryssar…

Vi slussar i Muirtown

Kanalvy

Lunchpaus i Dochgarroch

Ute på Loch Ness

Framåt kvällen började vinden dö ut och till slut gav vi upp och körde sista biten in till Fort Augustus, allra sista biten dessutom i regn vilket gjorde att vi stannade ombord under resten av kvällen.

Vi går för maskin mot Fort Augustus

Fort Augustus by night

Inverness

Vi slussade in i Clachnaharry och klarade av alla formaliteter med en mycket trevlig slussvakt. Vi hade från början tänkt oss att fortsätta direkt ut på kanalen men vi var rejält slitna efter seglingen hit och insåg dessutom att klockan hunnit bli ganska mycket. Vi stannade till i Seaport Marina för att äta en rejält sen frukost och sedan var det ingen som orkade ge sig iväg igen. Det fick bli en promenad in till Inverness istället och efter att ha tittat på centrum och gamla stan gick vi förbi en pub/pizzeria som tillät barn och då var vi inte svåra att övertyga.

Mätta och trötta gick vi tillbaks till båten och jag gav mig i kast med den icke-fungerande lanternan. Den stora nackdelen med moderna LED-lanternor är ju att det inte går att göra mycket åt dem om de är trasiga och jag var inte så sugen på att försöka lokalisera en ersättare i Inverness och försöka byta den men till min stora lycka var det bara en kabel som nötts av. Det var precis där kabeln går in i pull piten och inte så enkelt att komma åt men det gick att få till en helt OK nödreparation och det fungerade utmärkt att löda med stormtändaren. Mycket mer än så orkade vi inte med och det var nog ingen som hade svårt att somna.

Kirkwall – Inverness

Vi gick för maskin ner mellan Thieves Holm och Mainland innan vi vände upp och satte segel. När vi gick in var det trots motström ganska lugna förhållanden men nu var strömmen rejält kraftig. När vi föll av och började segla gick vi på tvären rakt mot Shapinsay trots att både vind och ström borde sätt oss österut genom the String. Med hjälp av maskin kunde vi trycka oss åt rätt håll och snart seglade vi åt rätt håll och med strömmen i ryggen var vi snabbt uppe i 9,5 knop. Lyckan var dock kortvarig för snart mötte dyningen från sydost och vi hamnade i en kraftig roost men upprörd, slumpartad och hög sjö. Det var aldrig några problem men stökigt och obekvämt och likna snabbt som vi kom in roosten, lika snabbt var vi ur den och nu gjorde vi sju knop mot en hög men lång och ganska mjuk dyning. Än så länge låg vinden kvar på syd vilket inte var något problem än men skulle bli det om vridet inte kom, det gick inte att vända om att kryssa sig ner 50 M till Wick kändes inte lockande.

Med fantastisk timing kom vridet precis när vi var syd om fyren på Auskerry och vi kunde slå och lägga oss på kurs söderut med en rejäl lov runt inloppet till Pentland Firth för att att inte riskera att dras in där. Första halvan av natten fortsatte vi att göra bra fart mot mål men framåt tidig morgon avtog vinden och vred runt en del och vi körde några timmar när det var som lugnast innan vinden kom tillbaks från sydost. Bidevind kunde vi dock fortfarande hålla mot mål och vi gjorde hyfsad fart fram till sen eftermiddag. Vi  passerade en vindkraftspark under byggnad och Beatrice Oil field när vinden började vrida emot men vi kunde fortsätta några timmar till ner till Tarbart Ness innan vi tvingades att slå österut.

Vindkraftpark under uppbyggnad

Beatrice Oil Field

När vi tänt lanternorna märkte vi att styrbord gånglanterna inte lyste och vi fick rota fram nödlanternorna vi köpte inför den förra skottlandsseglingen för tolv år sedan och aldrig använt och efter en del trixande lyckades vi få fast den i pull piten med hjälp av buntband men det skulle underlätta betydligt om det fanns ett färdigt sätt att montera dem.

Förra nattens vindmönster upprepade sig med ömsom stiljte, ömsom ganska kraftig vind men hela tiden emot. Från början hade vi förhoppningar om att kunna förtöja i Inverness vid midnatt men det blev inte ens i närheten. När vi närmade oss Riff Bank utanför Chanonry Sound räknade vi på tidvattenströmmarna och kom fram till att vi var i slutet av perioden av utgående ström men att det borde vara någon timme med slack och att vi borde få medström under Kessock Bridge vilket var viktigast eftersom strömmen där kan bli drygt fyra knop. Det blev en riktigt tålamodsprövande avslutning på etappen med runt 11 m/s motvind, motström och motorkörning i knappa tre knop. Den här gången fick vi dock en kort skymt av delfinerna som gjorde några korta svängar bredvid båten innan de försvann igen. Till slut vände i alla fall strömmen, vi fick upp farten igen, passerade Kessock Bridge och kom fram till Clachnaharry Sealock exakt på minuten i tid för nästa uppslussning drygt 36 timmar efter att vi lämnade Kirkwall.

Delfinerna i Inverness Firth

Kessock Bridge

Vi slussar in i Clachnaharry