SXK:s 24-timmars höstsegling

SXK:s 24-timmarsseglingar är en distanskappsegling där man startar vid en i förväg vald punkt för att sedan under 24-timmar segla en så lång sträcka som möjligt. Man väljer själv rundningsmärken från en fördefinierad lista och seglad distans räknas som kortaste avståndet mellan de rundade punkterna.

Vi hade en på pappret stark men som en enhet helt oprövad besättning bestående av Örjan, Patrik, Daniel och mig själv som mönstrade på på fredag eftermiddag för en genomgång av båten. Vi var ordentligt taggade när vi gick ut på Askeröfjorden och gjorde några slag och manöverprover innan start. När starten gick 18:00 var vi lite sena och missade med en minut, något som undertecknad får ta på sig…

Taggad besättning innan start

Taggad besättning innan start

Taggad besättning innan start

Taggad besättning innan start

Prognoserna lovade svaga, växlande vindar men vi hade en stadig sydväst på 8 m/s när vi gick ner mot Marstrand. Örjan bjöd på pulled pork i wraps och stämningen var på topp. Vi gjorde god fart men stog inte riktigt ner och var tvungna att göra några slag. Vi prickade av Mitholmarna och Älgön och sedan blev det ännu mer motigt och vi fick kryssa oss ut mot Åstol. Vinden var nu uppe i drygt 10 m/s och vi skiftade från genua till fock samtidigt som det började bli mörkt.

Fokuserad rorgängare

Fokuserad rorgängare

Kocken jobbar på

Kocken jobbar på

Bidevind ner för Hakefjorden

Bidevind ner för Hakefjorden

Daniel vid rodret

Daniel vid rodret

Solen går ner bakom Tjörn

Solen går ner bakom Tjörn

Nu började vinden avta igen och vi skiftade tillbaks till genua på väg mot rundningsmärket Marstrand. Vi låg nu på en sträckbog bidevind och gjorde fin fart men i den avtagande vinden stoppade dyningen upp oss en del så vi valde att gå in mot Sälöfjorden och nästa märke blev Sillesund. Nu gick det riktigt fint och ner mot Måvholmen gjorde vi stadigt över sex knop men sedan tog det stopp. På väg ner mot Hönö dog vinden av och vred på syd och vi valde då att gå ut mot öppet hav igen mellan Hyppeln och St Oset. Vinden var nu väldigt ostadig och vi fick kryssa även här och ström, dyning, svag vind och lite missförstånd gjorde att vi misslyckades med ett slag och började driva ner mot bränningarna utanför Grytan. I mörkret gjorde vi bedömningen att det började bli farligt och eftersom reglerna tillåter avbrott vid risk för grundstötning startade vi motorn och gjorde en femsekundersknuff för att få upp fören genom vindögat. När vi äntligen tagit oss ut på öppet vatten igen gick vi mot St Pölsan i svaga vindar och skvalpig sjö. Vinden avtog mer och mer och när jag gick på min vakt på väg från St Pölsan till Hätteberget låg vi och rullade med slamrande rigg i nära nog stiltje. Det blev några påfrestande timmar och lite onödigt spännande när vi höll på att driva ner på fyren vid rundningen. Strömmen jobbade i alla fall för oss och vid halv fem kom vinden tillbaks men nu från NO. Vi fortsatte norrut på en sträckbog och tog först Bredbådan och därefter Räbbehuvud innan vi vände söderut och och tog samma märken i omvänd ordning ner till Hätteberget.

Vi ligger och driver i dyning vid Hätteberget

Vi ligger och driver i dyning vid Hätteberget

Daniel på morgonvakten

Daniel på morgonvakten

Kall men fin morgon

Kall men fin morgon

Prognoserna hade tidigare pratat om SO-SV under eftermiddagen men hade nu ändrats till NO-O vilket innebar kryss uppför hela Hakefjorden och vi vände nu in och avverkade Marstrand, Åstol och Älgön men sedan började vinden avta allt mer. Efter Mitholmarna låg vi och drev i närapå totalt bleke vid flera tillfällen och försökte utnyttja de korta vindbyar som kom. Till lunch testade vi de mjukkonserver med värmepåse som vi haft ombord ett tag för att kunna få varm mat även i besvärliga förhållanden när man inte vill ställa sig vid spisen och laga något och de fungerade utmärkt. Vi jobbade oss långsamt, långsamt norrut och insåg till slut att vi inte skulle hinna till 18.00. Strax efter att tiden gått ut började det i alla fall blåsa igen och klockan 18.31 kunde vi korsa mållinjen.

Lunch i magisk påse

Lunch i magisk påse

Fokusering på väg mot mål

Fokusering på väg mot mål

För att sammanfatta så är vi väldigt nöjda med helgen. 24-timmarskonceptet är väldigt lärorikt och vi är nöjda med vår insats, vi seglade ganska bra efter våra förutsättningar och gjorde inga större taktiska misstag. Nästa gång satsar vi på att starta ute vid kustbandet om vi kan eftersom vi upplevde det som en stor nackdel att starta inne i Hakefjorden. Vi seglade ungefär 90 M med en snittfart på 3,4 knop och fick en beräknad distans på 68 M, efter omräkning enligt handikappsystemet och avdrag för att vi gick i mål för sent fick vi en korrigerad distans på knappt 61 M, återstår att se hur långt det räcker när resultatet har sammanställts…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s